Orkar inte blogga, ni kan följa mig på insta istället där jag bjuder på bilder varje dag :-) Skriver bara här när jag vill skriva av mig så är förmodligen inte så intressant för er längre, eller ja vad vet jag - alla är ju så jävla nyfikna nu för tiden.
Livet har iallafall börjat flyta på igen. Tar dagarna som dom kommer och orkar inte tänka framåt så mycket, förutom på sommaren, har så mycket planer och har även fått mig ett jobb. Känns som att jag har börjat hitta mig själv igen, vet inte riktigt när jag tappade bort mig men har lixom inte riktigt känt mig som mig själv på riktigt jävla länge. Jag har börjat leva som jag själv vill, skiter i vad alla andra tycker för dom som bryr sig om mig tycker inget och de som tycker något bryr jag mig inte om, ungefär så är de. Har bara ungefär 1 år kvar som ungdom och jag tänker leva de till fullo, no regrets alltså. Spelar ju ingen roll hur man beter sig nu för tiden, alltid folk som kommer prata och tycka, jag vet ju - för jag är inte bättre själv, även om jag försöker. Tänker inte lägga ner min tid på onödiga saker och jag tänker försöka förstå att jag duger som jag gör, de gör vi alla faktiskt. Lägger fokusen på de och dom som får mig att må bra, tar vara på dagarna mer och är mer säker på mig själv. Våren lockar fram de bra humöret och folk börjar komma ut från sitt lilla ide där alla kryper in lagomt till hösten och kommer ut från lagomt till våren. Tänkte bara säga de, we are young, and only once.
Livet suger så jävla hårt just nu. Har haft lov men får inte ens njuta av de för att lärarna är så jävla dumma i huvudet att dom stoppar upp massa prov efter lovet så man måste ändå plugga under lovet för att klara proven. Är stressad hela jävla tiden och skulle kunna gå in i väggen vilken sekund som helst. Är less på att inte räcka till och bli sviken. Brorsan är tillkallad till utlandstjänst igen i 6 månader, och jag orkar inte. Orkar inte gå omrking och vara orolig över att förlora fler personer. Orkar inte med alla krav man har på sig själv, alla saker man vill hinna med, skolan som pressar på som att man hade ett psyke av stål och samtidigt behöva gå runt orolig hela tiden. Har varit där förut och vet hur de är. Du är orolig på dagen, på natten, när du har roligt, när du är med vännerna, när du är med familjen, de spelar ingen roll. FYFAN LIVET TA DIG I RÖVEN JUST NU.
Vill bara ha sommarlov och känna att man räcker till.
Mamma ändrade sig om att åka till Paris och bokade i stället en resa till Rom, så om mindre än två veckor går jag förmodligen runt där i shorts & kameran i högsta hugg, ååh vad jag längtar! Nånting som får en att sluta tänka på skolan och förhoppningsvis får en att koppla av, för en gångs skull!
